Hemma !

Nu är jag hemma igen efter min 5:e operation. Det börjar nu bli tjatigt och jag är ganska trött på att det inte blir bra. Cholesteatomet hade kommit tillbaka kraftigt i vänster öra så läkaren fick göra en radikal utrymning av hörselgången. Kvar finns stigbygeln dock, men inga nya hörselben kommer byggas upp utan jag fick en broskgång som skall ge mig viss hörsel på vänster. Mer än så vågade han inte. Jag litar på honom fullt ut, då han är en av de skickligaste.
2 dygn fick jag tvingas stanna på sjukhuset...I hate it.... värsta som finns att bara vara där. Kanske ännu mer jobbigt är det då man jobbar där själv.... De var så snälla dock att jag fick lite permisson och kunde åka en tur på kvällen. Nu blir det till att återhämta sig och se om detta läker bra. Hörselgången kunde ej hållas helt intakt så mitt öra kommer bli känsligt för vatten. Vi får se vad detta innebär längre fram. Det blir ingen djupdykare av mig ändå :)

Nu är det dags igen...

Vår orkidé på badrummet den har fullt med nya knoppar som blommar och fler är på väg. Det är första gången för mig att jag lyckas få den till att blomma om. Den måste verkligen trivas. Detta är orkidén som vi fick i inflyttningspresent så det är extra roligt.



Sedan inte så trevliga nyheter. Det är dags för min 5:e operation av mina öron. Nu är det "third look" på vänster öra. Tyvärr verkar det som cholesteatomet har kommit tillbaka. Jag har misstänkt detta, samt att jag var på en MR för ett tag sedan som kan visa på växt. En del dagar har jag drabbats av plötslig yrsel. Vet ej om det kan ha något samband. Typiskt att det inte blivit bra. Hatar att bli opererad, verkligen, narkos är värst, ligga där helt utlämnad för alla...Tur dock att sjukvården finns för oss som behöver...och annars hade jag ju varit utan jobb också :)

Hemma igen...

Hemkommen idag efter min andra operation. Denna gång cholestestom på vänster öra. Vi trodde det kunde tas i ett tidigt skede,men tydligen hade det avancerat rejält på insidan. Hela ansiktsnerven var blottad och inga konstgjorda/tillfälliga hörselben vågades byggas upp. Vi får se hur fort jag kommer tillbaka på jobbet denna gången. Usch...det är så jobbigt och det värsta är att bli sövd och sedan vakna upp. Vetskapen av att må konstant illa och kräkas. Inte våga vända på sig för att bli yr och spy. Som tur är, är det fort övergående och redan morgonen efter känns allt bättre. Nu är det bara total stillhet i ett par tre veckor som gäller. Det är också jobbigt. Bara och sitta och läsa, tiden är så långsam.
Samtidigt tänker jag på hur skall det bli i framtiden. Hur många operationer kommer jag att behöva ? Ytterligare två stycken vet jag, men blir det fler ? Usch jag vill inte tänka tanken...
Fakta och orsak till Cholesteatom, från Karolinska Sjh.

Nu är det snart dags igen...

Då var det dags att operera mitt andra öra. Jag fick ju besked att jag hade Cholesteatom i mitt högra öra i våras och blev opererad för det. Nu är det då dags för vänster öra. Tydligen även det angripet av denna tråkiga, äckliga sjukdom.

Så här skrev jag sist:Den 11 mars blev jag opererad för Cholesteatom i mitt högra öra. Jag måste nu berätta denna historia för er. Allt tog mig lite på sängkanten så att säga.
Ett par månader tidigare hade jag en envis öroninflammation, eller så trodde jag åtminstone. Har haft en del problem med öronen när jag varit förkyld som ung. Inte varit ett öronbarn vad jag själv ansett, utan mer besvärats av återkommande halsfluss i tonåren. Det verkar som det vuxit bort när jag blev äldre. Men jag kommer ihåg att när jag gick i femman eller sexan så "förlorade jag hörseln". Tror jag var förkyld och det blev lock för öronen. Doktorn sa att jag skulle blåsa när jag höllt för näsan, sk Valsalvas manöver. Jag vet jag gjort detta under årens lopp många, många gånger. Till saken hör att jag är sjuksköterska själv och tror mig kunna bota alla mina egna sjukdomar. Så närjag haft problem under senare år med öronen så har jag inte sökt sjukvård utan blåst med förhållen näsa och ibland med egen antibiotika.
Nu i vintras så fick jag ordentlig ont i höger öra. Det gick inte över och till slut så blev hörseln drabbad. Jag fick svårt att klara mig på jobbet. Hör sedan innan sämre på vänster öra (en annan historia) och nu blev det kris. Jag sökte först vårdcentralen(det gör jag inte om). De sa det var inflammation och jag fick pc kur. Tillbaka dit efter 14 dgr då det ej blivit bättre. Ytterligare pc kur, nu något starkare enligt dem och orden "det ser inte bra ut". Inget blev bättre och min hörsel bara sämre.
Till slut blev jag tvingad av en läkare på min avdelning att söka öronjouren. När jag kom till öronjouren den kvällen så blev han mycket glad (!) att jag kom. Det var ingen öroninflammation. Jag hade något som kallades Cholesteatom och det var allvarligt. Jag skulle bli opererad annars blev det inte bra. Förr i tiden kallades detta benröta. Han visade bilder och jag fick själv se hur det såg ut inne i mitt öra på dataskärmen. Jag blev chockad, rädd och ledsen kommer jag ihåg. Jag hade ju bara inflammation !!! När jag gick därifrån var jag tårögd och hade svårt samla mina tankar. Skulle jag förlora min hörsel för alltid, kunde detta bli bra igen, var det mitt fel, vad hade jag gjort för att det skulle bli så här.
forts följer...