Så här skrev jag sist:Den 11 mars blev jag opererad för Cholesteatom i mitt högra öra. Jag måste nu berätta denna historia för er. Allt tog mig lite på sängkanten så att säga.
Ett par månader tidigare hade jag en envis öroninflammation, eller så trodde jag åtminstone. Har haft en del problem med öronen när jag varit förkyld som ung. Inte varit ett öronbarn vad jag själv ansett, utan mer besvärats av återkommande halsfluss i tonåren. Det verkar som det vuxit bort när jag blev äldre. Men jag kommer ihåg att när jag gick i femman eller sexan så "förlorade jag hörseln". Tror jag var förkyld och det blev lock för öronen. Doktorn sa att jag skulle blåsa när jag höllt för näsan, sk Valsalvas manöver. Jag vet jag gjort detta under årens lopp många, många gånger. Till saken hör att jag är sjuksköterska själv och tror mig kunna bota alla mina egna sjukdomar. Så närjag haft problem under senare år med öronen så har jag inte sökt sjukvård utan blåst med förhållen näsa och ibland med egen antibiotika.
Nu i vintras så fick jag ordentlig ont i höger öra. Det gick inte över och till slut så blev hörseln drabbad. Jag fick svårt att klara mig på jobbet. Hör sedan innan sämre på vänster öra (en annan historia) och nu blev det kris. Jag sökte först vårdcentralen(det gör jag inte om). De sa det var inflammation och jag fick pc kur. Tillbaka dit efter 14 dgr då det ej blivit bättre. Ytterligare pc kur, nu något starkare enligt dem och orden "det ser inte bra ut". Inget blev bättre och min hörsel bara sämre.
Till slut blev jag tvingad av en läkare på min avdelning att söka öronjouren. När jag kom till öronjouren den kvällen så blev han mycket glad (!) att jag kom. Det var ingen öroninflammation. Jag hade något som kallades Cholesteatom och det var allvarligt. Jag skulle bli opererad annars blev det inte bra. Förr i tiden kallades detta benröta. Han visade bilder och jag fick själv se hur det såg ut inne i mitt öra på dataskärmen. Jag blev chockad, rädd och ledsen kommer jag ihåg. Jag hade ju bara inflammation !!! När jag gick därifrån var jag tårögd och hade svårt samla mina tankar. Skulle jag förlora min hörsel för alltid, kunde detta bli bra igen, var det mitt fel, vad hade jag gjort för att det skulle bli så här.
forts följer...
Ett par månader tidigare hade jag en envis öroninflammation, eller så trodde jag åtminstone. Har haft en del problem med öronen när jag varit förkyld som ung. Inte varit ett öronbarn vad jag själv ansett, utan mer besvärats av återkommande halsfluss i tonåren. Det verkar som det vuxit bort när jag blev äldre. Men jag kommer ihåg att när jag gick i femman eller sexan så "förlorade jag hörseln". Tror jag var förkyld och det blev lock för öronen. Doktorn sa att jag skulle blåsa när jag höllt för näsan, sk Valsalvas manöver. Jag vet jag gjort detta under årens lopp många, många gånger. Till saken hör att jag är sjuksköterska själv och tror mig kunna bota alla mina egna sjukdomar. Så närjag haft problem under senare år med öronen så har jag inte sökt sjukvård utan blåst med förhållen näsa och ibland med egen antibiotika.
Nu i vintras så fick jag ordentlig ont i höger öra. Det gick inte över och till slut så blev hörseln drabbad. Jag fick svårt att klara mig på jobbet. Hör sedan innan sämre på vänster öra (en annan historia) och nu blev det kris. Jag sökte först vårdcentralen(det gör jag inte om). De sa det var inflammation och jag fick pc kur. Tillbaka dit efter 14 dgr då det ej blivit bättre. Ytterligare pc kur, nu något starkare enligt dem och orden "det ser inte bra ut". Inget blev bättre och min hörsel bara sämre.
Till slut blev jag tvingad av en läkare på min avdelning att söka öronjouren. När jag kom till öronjouren den kvällen så blev han mycket glad (!) att jag kom. Det var ingen öroninflammation. Jag hade något som kallades Cholesteatom och det var allvarligt. Jag skulle bli opererad annars blev det inte bra. Förr i tiden kallades detta benröta. Han visade bilder och jag fick själv se hur det såg ut inne i mitt öra på dataskärmen. Jag blev chockad, rädd och ledsen kommer jag ihåg. Jag hade ju bara inflammation !!! När jag gick därifrån var jag tårögd och hade svårt samla mina tankar. Skulle jag förlora min hörsel för alltid, kunde detta bli bra igen, var det mitt fel, vad hade jag gjort för att det skulle bli så här.
forts följer...
3 kommentarer:
Sitter här i samma situation som dig, hur löste det sig?
Hej ! Sedan jag skrev är jag opererad ytterligare en gång i höger öra. Denna gång satt de in nya hörselben. Operationen gick bra, men hörseln har ej blivit mycket bättre. Nu väntar jag på en ny operation av vänster öra då de skall sätta in nya hörselben där.
Usch stackare, hoppas dina öron snart bli friska. Opererades igår och är såklart spänd och nervös över resultatet.
Skicka en kommentar